Hepp

Fick ett jobberbjudande igår, tackade nej. Har alltså en hjärna som går på högvarv just nu. Fram o tillbaka; gjorde jag rätt, blir jag bitter, kommer jag att ångra mig - tja, ni vet allt det där vanliga. Det är lite som när man var tonåring och hade en pojkvän, men blev småkär i någon annan... "man vet vad man har".. Den känslan, fast ändå inte ;)

Men ibland måste man våga chansa såklart. Bara det att jag har inte gjort annat än att chansat de sista tre åren. Därför har jag också bytt jobb för många gånger. Och denna gången var jag inte lika övertygad, lika nyförälskad, och då blev det så här.

Eller är det min utsikt jag inte vill förlora kanske? Knudan är ju ändå Knudan!